Ta saken i egen hand!

Som trädgårdsmästare får man inte vara kinkig, kräsmagad, fisförnäm eller feg. Man måste förr eller senare ta saken i egna händer och skita ner sig, och det ordentligt. Ibland är det lera upp till hakan och andra dagar geggel under naglarna som inte går bort ens med aceton. Utöver blommorna, grönsakerna och skiten (som jag skrivit om tidigare) träffar man ofta på små varelser i trädgården, önskade som oönskade, och här kommer ett bildspel från mig som avslutning från mig på bloggen.

”Ibland måste man ta saker och ting i egna händer” så…  Här är min hand!

Trevlig höst/ Hälsningar Helena

Den gamla trästaden

Gamla Linköping är en plats där jag gärna strosar runt ett par timmar när jag är i närheten på jobb. Med sina vackra gamla trähus, många hitflyttade från annan plats, och kullerstensgator förs man tillbaka i tiden. Här hörs fortfarande hovklapper, slag från smedjan och äldre herrar i hög hatt promenerar förbi med käpp.

Men det är inte främst för husens skull jag vill hit utanför alla små trädgårdars skull. Här får du själv öppna grinden och gå in i trädgårdarna och titta på allt från prunkande rabatter till grönsaksbäddar och fruktträd. Behöver du inspiration till din torparträdgård är det hit du ska åka!

Mitt i den gamla bebyggelsen ligger en rar liten örtagård innanför höga väggar. Med välskötta buxbomshäckar, örter för mat och medicin och andra enbart för prydnad.  Här sitter det skyltar med växternas namn och information om vad de används till och det finns vackra gjutjärnssoffor att slå sig ner i. Det är alltid någon som sitter här och läser eller vilar när jag går förbi. En skön liten oas.

I utkanten av staden hittar man en kolonilott med traditionell kolonistuga och grönsaksodling intill. Här växer allt i upphöjda bäddar som gör det extra tillgängligt för den rörelsehindrade. För så ska det ju vara. Trädgård ska vara till för alla. Stora som små, gamla och unga, stadsbor och lantisar, snabba och långsamma. Alla!

Rum att växa i

Ett rum av glas. För drömmar, möten, växtkraft, vila, samvaro, njutning, minnen, smakupplevelser…

I ett hörn sträcker sig en vinranka strävsamt upp mot taket. Den lindar sina klängen runt stag och snören, häver sig upp runt taknocken och hänger ner som en vacker lövgardin. Den bjuder oss på kärnfria gröna vindruvor som smakar ljuvligt och sockersött. Tar en klase och lägger mig på dagbädden bredvid en rosa fuchsia och det tar inte många sekunder innan kissen kryper upp på magen och lägger sig tillrätta. Kissen har bosatt sig här i växthuset. Njuter, sover, gosar, tar in mat.

Själv försöker jag göra detsamma. Njuta och vila. Men det är svårt. Jag ser ett visset blad, en blomma som behöver stödjas upp eller planteras om eller en bänk som behöver sopas av.

Jag har samlat många av mina reseminnen här inne. En vitbrokig agave från Teneriffa, en eldkrona från Sicilien, en trädtaklök ftån Mykonos och hibiskus från en gammal farbror. Alla dessa växter i det varmfuktiga växthuset tar mig tillbaka många år i tiden och ger mig resorna och upplevelserna tillbaka. När citrusbusken blommar är jag i Portugal, när oleandern blommar i cerise är jag på en uteservering i Grekland och när jag för femte gången slår huvudet i bladkaktusen minns jag jorden och dofterna i Zimbabwe.

Växthuset är inte bara för tomater. Det är så mycket mer!

Det är bara skit

Ett år när jag odlade potatis ville ingen äta den. Den var stor och fin och såg helt normal ut. Men den var odlad i förmultnad hästskit. Indirekt på dynghögen. Potatisen hade fått världens bästa förutsättningar men det var ingen som ville förstå. Förstå att det är så det funkar. Att skit kan bli jord.

Det här är mina skitproducenter. De är rena vegetarianer och levererar tonvis av finfin väldoftande gödsel varje år. Jag krattar ihop det som ligger i hagen under vintern och i slutet av nästkommande sommar har det förmultnat till en så fantastisk mull att man vill krama med händerna, lukta på den och sila mulljorden mellan fingrarna.

Skit är inte farligt. Maten kommer inte smaka bajs. Grönsakerna utnyttjar bara de näringsämnen som finns i gödseln för att växa till och bli stora och goda. Och i värsta fall kan man ju skrubba potatisen lite extra noga.

Det här (ovan) är bara skit. En stor skithög helt enkelt. Här bor der fullt med kompostmaskar som bryter ner skiten till en mer jordliknande massa. Vi lägger den på rabatter, trädgårdsland och under häckar och det växer så att det knakar. På samma sätt gör bönderna när de sprider sin gödsel på åkrarna. Man tillför näring och dessutom mullämnen som förbättrar jorden så att växternas rötter får en bättre och luftigare levnadsmiljö och den binder fukt på ett bra sätt.

Det är så ett bra kretslopp fungerar. Hästen äter gräset som kommer ut som skit. Skiten läggs på trädgårdslander där det växer morötter. Hästen äter moroten och där har vi ett kretslopp. Alternativet är att vi äter moroten, lägger blasten på komposten och komposten på trädgårdslandet. Vill du själv bidra till kretsloppet kan du göra guldvatten (kissa i en kanna och blanda ut med 10 delar vatten) och vattna gräsmattan så att hästen kan äta gräset, leverera gödning till trädgårdslandet så att ni båda får morötter att äta.

Skitviktigt att veta!

Ett äpple om dagen…

Det vet väl alla att det är hälsosamt att äta äpplen?! Speciellt om de är obesprutade, utan svampdödande medel och utan extra vaxbeläggning. Och ännu bättre är det om de är hemodlade, i allafall för själen. 

Jag har planterat en 20 meter lång äppelspalje, en fristående vägg som avskiljare mellan en grusväg och trädgården. Den ska bli lite över två meter hög för att man enkelt ska kunna nå upptill. Fördelen med att odla på spalje är att man kan få mycket frukt på väldigt liten yta. Förutom att det är vackert förstås.

Röd Ingrid Marie

Nackdelen är att man måste beskära flera gånger under säsongen och man behöver en hel del kunskap om hur träd och beskärning fungerar. För mig är det inga problem, jag har sedan många år tillbaka en utbildning och licens i fruktträdsbeskärning, så jag längtar efter nästa gång det är dags att få ta fram sekatören igen.

Ljusblå stenkyndel

För att det ska bli äpplen måste man ha olika sorter som kan pollinera varandra. Och så måste man ha insekter som kommer till blommorna på våren. Vi charmar våra humlor med att ha planterat fullt mex stenkyndel under spaljen. Den är skir och söt med ljusblålila blommor och har aromatiskt doftande blad. Stenkyndel är mums för humlorna och förhoppningen är nu när vi bjuder på mat hela sommaren att de ska bosätta sig i närheten och komma tillbaka till våren. 

Snart är det dags för att provsmaka årets äpplen. De är mogna när skaftet lätt släpper från trädet och kärnorna är bruna inuti. Min absoluta favorit bland äpplen är sorten Gravensteiner. Saftigt, sött och krispigt! Äkta svensk sommar gömt bakom ett glänsande skal.

Tråkig slänt blir fin

Slänter är sällan något man önskar sig. De är ofta besvärliga och lite tråkiga. Men med lite enkla knep och en och annan stödmur kan de bli det vackraste i hela trädgården.

Vi har en liten slänt utanför en vacker blodbokshäck som länge varit bortglömd. Nu är det äntligen dags att ge den nytt liv.

Före

Längst ner mot gräsmattan ska vi lägga två skift med en betongmur. Bradstonemuren som vi valt ser ut som en kallmurad naturstensmur men läggs i större block. Bakom den kan vi fylla ut med brunnen hästgödsel och finjord för att plantera perenner med lila blommor och vitbrokiga blad. Det blir en härlig kontrast till de mörkare bladen på häcken.
Lotta som är duktig och väldigt noggran får lägga första raden med stenar. Det är ju extremt viktigt ett det blir rakt och där har hon mycket bättre tålamod än jag. Min uppgift blir att köra skit från gödselgömman i hästhagen och fylla på bakom murstenarna. Jag känner mig rik som kan gå och hämta kärra efter kärra med mullig brunnen hästgödsel.

Eftersom vi inte är vana vid att bära och bolla runt på tunga betongklumpar så blir det bara några meter mur per dag. Men å andra sidan ska man ju hinn njuta av resten av trädgården också. Resultatet visar vi senare!

Äkta brunnen hästskit!

Bradstone Madoc mur i färgen autumn silver

Vackraste höstfärgerna

Prydnadsapel ‘Braendkjaer’

På hösten ska det glöda i trädgården. Varma, mustiga färger får ta över efter de klara fräscha gröna och lysa upp den sista månaden som vi tillbringar ute. Innan den riktiga hösten kommer finns det många blommor, buskar och träd som har vackra färger om man vill tjuvstarta lite. De varma färgerna i rött, orange och brons gör oss glada, pigga och varma inombords. Men även rosa, mörklila och vita blommor passar in. Huvudsaken att det är färg, att det blommar och att det verkligen händer något. Hösten är som det sista fyrverkeriet på nyårsafton. Det handlar om att frossa lite och släppa loss den sista energin innan frosten kommer och äter upp allt.

Trädgårdens vackraste tapet; ett varmrött vildvin.

Det finns många växter som utvecklar vackra höstfärger och vildvinet är en av dem. Det kan klä in hela väggar eller spaljéer och lyser upp en hel trädgård med sin färg. Buskar med härliga höstfärger i varierande toner, från rött till orange och gult, är annars aronia, häggmispel, benved, björkspirea och ginnalalönn och hos träd hittar man underbara bladfärger hos lönnar, manchurisk valnöt, korstörne och rönnar (speciellt ullungrönn). Men det är ju inte bara bladfärger som kan vara vackra. Frukter är också små blickfång. Vissa av dem så läckra att man inte kan sluta förundras. Körsbärsbenvedens cerise och orangea frukter är både udda och spännande, men inte ätliga.

Körsbärsbenved

Rönn ‘Joseph Rock’

Frökapsel på en magnolia

Vill man fortsätta på ett tidigare tema i rosa och lila toner ska man inte ge upp hoppet bara för att det blivit september. Många hortensior blommar som vackrast nu liksom höstanemoner, aster, solhattar, sköldpaddsört, stormhattar, anisisop och mina austinrosor har ryckt upp sig efter sommarens torraste period och blommar frodigt just nu. Det finns en oskriven regel som säger att sensommarblommande perenner ska planteras på våren och vårblommande på hösten. Det gäller framför allt höstanemon som kan vara envist svåretablerad om man köper och planterar på hösten. Så, om du lockas av att köpa den fina anemonen i kruka, så räkna inte med att den är flerårig. Vill du ändå försöka, bädda ner den ordentligt under granris och jutesäck när frosten kommit.

Sköldpaddsört

Hortensia ‘Vanilla Fraise’ i sin semsommarskrud

Höstanemon ‘Königin Charlotte’

 

Tomater med kärlek

Jag vet inte hur många timmar jag spenderat tillsammans med mina tomatplantor. Först ska det lilla fröet ner i jorden i februari. Jag följer det som nu ska ske med spänd förväntan och ropar av glädje när tomaterna kommit upp och tvingar min sambo att komma och titta på det yttepyttelilla första bladet. Det är samma varje år. Sen får de vatten, tillsyn och lite pyssel fram tills omplanteringen.

Green Zebra

De vill ha ny jord och större kruka. Gödning och vatten. Extra belysning. Små pinnar och rosetter när de blir lite längre. De måste bäras ut i växthuset och bäddas om med fiberduk varje natt. Sen ska de planteras ut i landet och stöttas upp med större pinnar och fler rosetter.

Principr Borghese som ska soltorkas

Gödslas och vattnas igen. Och sen är det dags att beskära bort för stora blad, klippa av toppar och hoppas på att de hinner mogna. Men….

Det är när man tar den första mogna körsbärstomaten, den som förstås inte riktigt hunnit mogna klart, som man inser att det är värt all tid och kärlek. Smaken av solvarm, giftfri, närodlad och hemgjord tomat är helt annorlunda den man får hos köpetomater. Det är bara en hemgjord tomat som kan smaka så himmelskt!

Supersweet F100

Bifftomaten Purple Kalabash

Kräftskiva utan fulhattar

Ikväll har vi kräftskiva i stallet. Långborden är dukade i stallgången. Myggfritt och regnfritt. Med yllefiltar och lammskinnsdynor på stolarna håller vi oss varma hela kvällen. Det är en härlig miljö att fira högtider i. Här firar vi både födelsedagar och julaftonsmorgnar.

Borden är till kvällen enkelt dekorerade med det som trädgården för tillfället bjuder på. En stor glasburk med solrosor och några vackra flikiga blad i centrum. Lianer av vildvin sträcker ut sig över de två borden.

Några champagneglas står fyllda med körsbärstomater och nyplockade dillkvistar i blom och i små glasskålar flyter ett par vackra mörkvioletta dahliablommor. Som dekoration eller kanske efterrätt ligger nyplockade äpplen i grupp.  Svårare än så behöver det inte vara. Och vi skippar hattarna! 

Med smak för odling

Måste erkänna att det är perfekt att ägna sig åt grönsaks-och bärodling i sin trädgård när man är den typen som gillar att småäta. Har svårt att låta bli att smaka på allt som mognar nu. Det tar onekligen lite tid att gå vägen genom trädgården på väg hem från stallet när man måste stanna vid smultronplantorna för att leta under bladen efter de söta små röda bären och därefter gå in i växthuset för att plocka ett par söta vindruvor.

Vindruvorna är av sorten ‘Himrod’ och saknar kärnor, en ny favorit som ger bär för första gången i år. Bakom växthuset ligger den nya trädgårdsodlingen med upphöjda odlingsbäddar med marksten på gångarna. Här finns bland annat utplanterade körsbärstomatplantor, gurkor, morötter, sparris, rödbetor, nakenfröpumpa, bönor och sockerärtor. Det blir lite som att äta en baklängesmiddag när man går åt det här hållet. Efterrättsbären först och sen äta grönsakerna efteråt.

Plockar låda efter låda med Haricot Vertes, gröna bönor, och förväller och fryser in. Många av de andra godsakerna hinner inte till frysen. De blir uppätna innan dess. Det är första året vi odlar grönsaker här på gården och jag har redan insett att jag felprioriterat vissa grödor. Jag har 9 meter bladpersilja (hade räckt med 0,5 m) och sockerärtorna kunde jag haft tio gånger så mycket av. Det kommer nog ta några år att lära sig vad som ska odlas i vilka mängder. Eller så får jag lära mig att inte småäta. Fast då försvinner ju hela tjusningen med att odla. Se men inte röra. Tänk så tråkigt….